Epokens faktum
Förvånad
Över utvecklingens gång
Med harmoni jag beskådar
en tidsepok så lång
Ensamhet
i nuets totalitära
Dödar och förintar
vad som borde förevigats i det militära
Hjärtat
boende i min kropp
Vet för vad det glöder
men även för vad det fick sitt stopp
Människans förvåning
är något av en skrattretande lek
Så enkelt att sig ytta
inom negativitetens elaka svek
När éran blivit passé
och över dess slutliga gräns jag har passerat
Tröstlösa kommentarer slungas
som innan framkomst jag har kasserat
En önskan att beklaga
En åsikt som mig icke berör
Avsmak av detta beteende
Var vänlig, var vänlig och inte stör
För var har du dig befunnit
under alla de tunga år
I min kamp har du ej deltagit
för ett förtjänande av att slicka mina sår.
En fruktansvärd resa
att ens föreställa sig, kan du ej
Så slösa icke din tid
att försöka bejaka var min själ befinner sig
BISMILLAH
Jag uppskattar att det brister
din okunskap går ej att dölja
Din tro att du är förmer
trots att Imam Alis (as) fotspår du följa
Att ditt blod ska skilja sig ifrån andras
är det inte bestående utav lika färg?
Men som liggandes inför döden
är det du som vill mottaga min märg
Ledsamt att beskåda
ledsamt att din väg få korsa
Må Allah öppna dina ögon
så sanningen genom dig vill forsa
De rätta förutsättningar
finnes ej inom dig
För att med den rätta kärlek
kunna avspegla djupet i mig
En undran på vilken grund
utav värde som du tänkas stå
kanske bör den nyanseras
för att du någonsin ska kunna förstå
Att förlja de oskrivna regler
som betingar en kulturell klang
Skapar ett negativt sinne
där du tror du är av en bättre rang
Ta dig tid att reflektera
vad Gud förväntar utav dig
När det gäller synen på människan
och dess etnicitet i sig
Steget
Jag lämnar..
Jag lämnar det bakom
i sin ofullständighet
Vidare jag vandrar
med en tredjedels plåster på mitt sår
Jag lämnar..
Jag lämnar det till min Skapare
att döma när dagen kommer
Vidare jag vandrar
känslomässigt omtumlad
följande framtidens nya spår
Jag lämnar..
Jag lämnar besvikelsen bakom
i denna värld där rättvisan omöjlig kan nås
Vidare jag vandrar
starkare och förberedd på Satans nästa utspel
så väl, så låt för denna gången gå
Svennebrud
Jag vet käre broder
så bry dig inte om mig
För i mörkret av dina ögon
är jag inget som duger åt dig
Jag är ingenting värt
att ta till sig så nära
För hur skulle det se ut
framför dina kära
En svennebrud åh nej åh nej
Hur kan man inför andra
med henne visa sig
När Gud öppnade sin dörr
du överraskat på mig ser
In till sin värme han tar mig
och bredvid änglar står och ler
Något du aldrig skulle göra
För en riktig muslim är ju inte jag
Och väldigt mycket snack du skule få höra
Du kan åt mig skratta
Du kan åt mig le
Men vad som döljer sig i mitt hjärta
Du kommer aldrig att få se
Men att Gud skall guida dig rätt
från Satans villodåd
Äro intet alls så lätt
Men lyssna då till goda råd
Jag behöver inte dig
Jag vet bättre än så
Jag vet något som du inte vet
Jag behöver inte dig
Jag ser bättre än så
Jag ser något som du inte ser
Jag följer ljuset ifrån Gud
iförd den vackra hijabens skrud
Att nervärdera mig
tillhör inte din makt
Men lev som du tror är så rätt
att med Satan stå i pakt
Jag kan bara hoppas
Jag kan bara be
att du hittar din väg tillbaka
och Guds väg du skal då få se
Möten
Kan du inte förstå
vad du gör emot mig
Orkar inte längre
att du sårar..
att du gör det till en kulturell grej
Är så trött på att höra
vad du inte bör göra
Men du väljer ändå
att för mig förstöra
Att lämna mig ensam
för saker som känns hårt
Men vad du inte inser
är att du för mig gör livet svårt
Ensam i blåsten
Varför lämnade ni mig
att vandra alldeles ensam
så mitt hjärta börjar gråta
Kan ni mig förlåta?
Men så ensam och fångad av kylan
gick jag där så vilsen bland alla
Utanför gemenskapen
att mina tårar började falla
Ingen kan förstå hur det känns
men i hela kroppen det bränns
Längst avenyn
bland folkmassan jag gick
Vore det inte för Husayn (as)
hade jag inte stannat denna dag
Men i mitt hjärta vår Imam lever
och sorgen av ensamhet
den bär även jag
Styrkan att i paraden gå kvar
jag fick av Husayn (as)
Men med väldigt tunga steg det var
Möten
Frid och ro i mitt hjärta
fann jag med islam
Men ett agerande av muslimer
som sårar, som slår mig lam
Ni praktiserar er tro
men att krossa mitt hjärta i bitar
När jag har kärlek för er
och på er jag så blint litar
Att ni känner er gud
på det tror ju jag
Men att gå emot er tro
för att tillgodose egna behag
Är att motgå Guds lag..
Besviken..
Så besviken jag är
på detta Ummah
Mycket av det jag lär
men inte är det smaken av mumma
För inget är liknande den kärlek som jag bär
Som konvertit
man bär på så mycket tillit
En förväntning så stor
Ett hopp som inom en bor
Men plötsligt allt blev raserat
För en falskhet
att era liv på islam är baserat
Så jag tror mig ännu ett test ha passerat.
Muslimer ni säger er vara
och så troende dessutom
Ett agerande tagit ur luften bara
så vet nu er tillhörande skara
Bland er jag kan inte finna
den sanna kärlek som jag fann
Det gör så ont i mitt hjärta
att leva hela livet i smärta
Folk är så vilse
och följer kulturen så kär
men med islam i ert hjärta
ett otroligt ansvar ni bär
Att agera som den rätta läran lär
Att upptäcka det sanna
En prövning så oerhörd svår
Torkar gör jag varje dag .. tår efter tår
I tystnaden jag skriker
på en klippa i den mörka natten
Men i slutändan är det tårar
som faller för Husayns törst efter vatten
Det sårar
Ibland jag undrar
hur länge till jag orkar
Dessa ständiga tårar
från mina kinder jag torkar
Den plågan inom mig
Så fruktansvärt sviken
står jag ensam kvar
Åh Gud, tacksam är jag
för styrkan du ger
och varje ny dag
Men ibland jag känner
att kanske de har rätt
Att jag är värdelös
och bara en dålig
och opassande svennetös
Som de inte vill ha nära
sin familj och sina kära
Det värker i min kropp
att känna hur ni tänker
Inte ser jag något hopp
Och ni bara en falskhet
utav kärlek till mig skänker
Men i själva fallet är det
Guds namn som ni dränker
Ya Allah.
Åh Allah, du tände ljuset inom mig
för det vill jag tacka dig
Det gav mig ett lugn och en frid
Ja, det var verkligen inom sin tid
Så vilsen utan dig
och inte vore jag här
Nej, de skulle förlorat mig
Du vet vad mitt hjärta döljer
och i vilka fotspår jag följer
Ge mig styrka Ge mig kraft
Du min Gud så kära
Varje dag jag ber till dig
att hålla mig så nära
För världen är så himla kall
i ett samhälle som inte följer din mall
i ett samhälle där kultur kommer först
istället för att bära öppen kärlek
och tänka på karbalas törst
Jag vet att allt vad jag behöver är Du
men plågan är ändå inom mig så stark
Då alla håller sig enbart till kulturen ju
och där jag anses att vara utan värde
Även i det innersta på den bäste lärde
Visst gör dom fel
En svaghet som de bär
Visst går det i arv
Ja, de lever som de lär
Men det ger dem ingen rätt
att i dina ögon såra mig
Inte heller kan jag förstå
hur de kan missuppfatta dig
Att nervärdera andra är ju inte ok
Men svag är väl jag
som blir ledsen varje dag
För en kultur så svår
där profetens hela budskap
inte riktigt rum får
För de anser sig vara bäst
Och deras leenden
är bara ännu en ytlig gest
Hur kan man tro sig vara mera?
Är vi inte lika inför Gud?
En verklighet som existerar
bland Ummah så dold under ytan
och om det man hör inte ett ljud
Men om ni tittar i mitt hjärta
så ska ni få veta hur det känns
Som att ni själva drar åt snaran
eller sätter eld i mina kläder
så det bränns..
Kan inte förstå..
Var tog min stolthet vägen
att ha funnit Islam
och tagit det till mitt hjärta
Jag undrar så
vad är meningen då
När lögner bubblar under ytan
och bland falskhet det kokar i grytan
Att jag skulle vara någonting värd
..känns bara som tomma ord
ifrån någon lärd
För i grund och botten
är jag ju inte från samma värld.
En stolhet som flagnar
likt färgen med tiden
Att inte accepteras
eller önskas för nära vid en
Hur mycket skall mitt hjärta tåla mer
efter varje dag lite mindre jag ler
Inget hopp om sann kärlek jag ser
En ensamhet så isande kall
som varje minut gör sig påmind
Önskar bara jag kunde få slippa ifrån allt
och bli uppfångad utav en vind
Min kärlek för Gud
är allt vad jag har
Men att alltid känna smärtan
och ensam stå kvar..
Aldrig tar jag något förgivet
bär en tacksamhet till Gud
Men klarar inte längre detta livet
så vet inte vart jag bär vid nästa klivet
Så chockad så besviken
över hur verkligen spelas
Att jag ingenting är värd
Jag som trodde att äntligen
bland Ummah och troende
min själ skulle få helas
Men där rasade hela
min nyfunna värld
Så tungt allting blev
Att inse hur det ligger till
En verklighet som sårar
och som får mig
att varje dag fälla tårar
Var finns kärleken?
Trött
Att vara konvertit
Betyder att inte höra dit
Var man än går döljer ett:
-Kom bara inte hit..!
Man sägs vara så stark
Och visst är det så
Men den kärlek som för dig visas
Är det i slutändan under ytan
ändå blodet som prisas
Vi har alla en själ
Och med stolthet ska vi bära ljuset
Men att nervärdera någon
Är som att låsa denna ute ur huset.
Är det en kärlek, som visas i islam?
Att jag inte skulle passa,
vara fin eller god nog.
Kan jag inte förstå,
hur kan de säga så.
Och fylla mig med smärta få..
Ensamhet..
Smärtan av ensamhet stiger
medans andra under Eid
för varandra kärleksfullt niger
Ett utanförskap så kallt
En sorg i hjärtat som svider
I ensamhetens tystnad jag lider
Den rätta vägen jag fann
En tår trillar ner
för livets facit jag vann
Men nu en ensamhet jag ser
Vandrar vilse i mitt egna land
utan att med andra
kunna binda mina muslimska band
En kniv som skär
långsamt genom mitt bröst
Ya Allah, tack,
Hos Dig finner jag alltid min tröst..
