Kan inte förstå..
Var tog min stolthet vägen
att ha funnit Islam
och tagit det till mitt hjärta
Jag undrar så
vad är meningen då
När lögner bubblar under ytan
och bland falskhet det kokar i grytan
Att jag skulle vara någonting värd
..känns bara som tomma ord
ifrån någon lärd
För i grund och botten
är jag ju inte från samma värld.
En stolhet som flagnar
likt färgen med tiden
Att inte accepteras
eller önskas för nära vid en
Hur mycket skall mitt hjärta tåla mer
efter varje dag lite mindre jag ler
Inget hopp om sann kärlek jag ser
En ensamhet så isande kall
som varje minut gör sig påmind
Önskar bara jag kunde få slippa ifrån allt
och bli uppfångad utav en vind
Min kärlek för Gud
är allt vad jag har
Men att alltid känna smärtan
och ensam stå kvar..
Aldrig tar jag något förgivet
bär en tacksamhet till Gud
Men klarar inte längre detta livet
så vet inte vart jag bär vid nästa klivet
Så chockad så besviken
över hur verkligen spelas
Att jag ingenting är värd
Jag som trodde att äntligen
bland Ummah och troende
min själ skulle få helas
Men där rasade hela
min nyfunna värld
Så tungt allting blev
Att inse hur det ligger till
En verklighet som sårar
och som får mig
att varje dag fälla tårar
Var finns kärleken?
