Ensam i blåsten
Varför lämnade ni mig
att vandra alldeles ensam
så mitt hjärta börjar gråta
Kan ni mig förlåta?
Men så ensam och fångad av kylan
gick jag där så vilsen bland alla
Utanför gemenskapen
att mina tårar började falla
Ingen kan förstå hur det känns
men i hela kroppen det bränns
Längst avenyn
bland folkmassan jag gick
Vore det inte för Husayn (as)
hade jag inte stannat denna dag
Men i mitt hjärta vår Imam lever
och sorgen av ensamhet
den bär även jag
Styrkan att i paraden gå kvar
jag fick av Husayn (as)
Men med väldigt tunga steg det var
