Epokens faktum
Förvånad
Över utvecklingens gång
Med harmoni jag beskådar
en tidsepok så lång
Ensamhet
i nuets totalitära
Dödar och förintar
vad som borde förevigats i det militära
Hjärtat
boende i min kropp
Vet för vad det glöder
men även för vad det fick sitt stopp
Människans förvåning
är något av en skrattretande lek
Så enkelt att sig ytta
inom negativitetens elaka svek
När éran blivit passé
och över dess slutliga gräns jag har passerat
Tröstlösa kommentarer slungas
som innan framkomst jag har kasserat
En önskan att beklaga
En åsikt som mig icke berör
Avsmak av detta beteende
Var vänlig, var vänlig och inte stör
För var har du dig befunnit
under alla de tunga år
I min kamp har du ej deltagit
för ett förtjänande av att slicka mina sår.
En fruktansvärd resa
att ens föreställa sig, kan du ej
Så slösa icke din tid
att försöka bejaka var min själ befinner sig
