Du ökenvandrare
En ostabil känsla
vilar sig i skuggan av mitt hjärta
I vad det sig kan grundas
kanske rädsla att åter uppleva smärta
Då lidelsen som varit
skadat har mitt inre så
Hoppas dock att en öken vandrare
kan finna sin oas i mig ändå
Skatten finnes på djupet
ge icke upp i ditt försök
Läs på kartan ordentligt
och låt inget av värde gå upp i rök
Desert Dweller
Sök i mitt hjärta
försök att finna
vad som där är dolt
vad som där finns att utvinna
Mod
Det krävs mod för att våga
utforska de mörka vrår
Kanske för sörjaren
det ska trilla en tår
För vad som där är dolt
bland kärlekens blod
blodet utav godhet
som dig svepa likt en flod
Aldrig kan du komma att ana
för vad som dig påvisas skall
Själslig skönhet du ska uppleva
så vackert skimrande likt kristall
Dödlig kärlek
Utan mitt älskande hjärta
är det dags att gå vidare
För att halvdöd leva
som en framtidens snidare
Att förglömma
vad som har varit
Att begrava
att jag så illa har farit
Får nu taga mig an
den kärlek som mig väntar
Mitt starka skydd emot ondskan
en fridfullhet i livet jag gläntar
En ängel har sig visat
och redo att rädda min själ
Jag lyftes ifrån mörkret
då jag nästan på frusit ihjäl
Med värmande famn blir jag buren
Räddad ifrån en säker död
Tacksamhet till min Gud
för än en gång påvisat stöd
Förlorad.
Hur kunde du någonsin tro
att du skulle vinna mer
Genom att kasta vår karta
tror du inte att Allah dig ser
Om du bara hade lyssnat
på vad min vishet till dig sade
Men förlorad i ditt inre
och en kniv mot min stupe du lade
Ditt snitt satte sig så djupt
där du lämnade mig i bergen att dö
Bland minor var jag fångad
och till vår Skapare jag stod på kö
Men änglarna som befann sig
i berg och djupa dal
Kunde inte inte låta det ske
utan förde mig till en sjukhussal
Hoppet om att dö
Hoppet om att leva
En våg som väger jämt
mot ljuset,
jag fortätta att treva
Kärleken är allt jag söker
kärleken i min Herres namn
Ingen kan mina ärr radera
bara tryggheten av min Skapares famn
Älskade vän.
Att kliva över min tröskel
en tanke så befängd
Låset har vridits om
min dörr den är nu stängd
Offrade du inte mitt liv
för något som inte var värt
Tillbaka du vill ta ditt kliv
då du insett vad som var kärt
Hur skall jag dig förlåta
när jag i sjuksalen ligger
och hör hur änglar de gråta
när för mitt liv på knäna de tigger
Hur kan jag förlåta
att du lämnade mig att dö
Bara för du kommit till insikt
mera salt i mina sår du vill strö
Jag kommer inte att klara
ett inväntande utav dig
Min hälsa jag befara
då döden finns inom mig
Frihetens doft
Jag stänger nu min dörr
för kärleken i mitt bröst
Kan inte längre offra
vad som skall bli till din tröst
Jag tar nu ett kliv framåt
för nu är spelet över
Kan inte längre offra
du är inte vad jag behöver
Jag riktar nu mitt hjärta
för att uppslukas utav kärlekens famn
I min skapares vackra trädgård
behöver jag få tas omhand
Inte kan jag längre finnas till
för någon som äter min själ
Nu återvänder jag till mig
och till dem som önskar mig väl
för kärleken i mitt bröst
Kan inte längre offra
vad som skall bli till din tröst
Jag tar nu ett kliv framåt
för nu är spelet över
Kan inte längre offra
du är inte vad jag behöver
Jag riktar nu mitt hjärta
för att uppslukas utav kärlekens famn
I min skapares vackra trädgård
behöver jag få tas omhand
Inte kan jag längre finnas till
för någon som äter min själ
Nu återvänder jag till mig
och till dem som önskar mig väl
Bismillah
GLÖM EJ
Glöm inte bort
det fina som vi hade
Att förneka, att blunda
åt det som vi oss gladde
Glöm inte bort
vad som döljer sig i ditt bröst
Jag vet vad som finns där
lyssna till din inre röst
Vi måste återfinna
de borttappade delar
Båda vet vi att de finns
båda vet vi att de oss helar
Glöm inte bort
vad Gud dig gav
Att vända sin rygg
är att segla mot ett stormigt hav
Glöm inte bort
det fina som vi hade
Att förneka, att blunda
åt det som vi oss gladde
Glöm inte bort
vad som döljer sig i ditt bröst
Jag vet vad som finns där
lyssna till din inre röst
Vi måste återfinna
de borttappade delar
Båda vet vi att de finns
båda vet vi att de oss helar
Glöm inte bort
vad Gud dig gav
Att vända sin rygg
är att segla mot ett stormigt hav
Ditt inre
När du tittar in i dig själv
och läser mina skrivna ord
Då vet du att vi skulle
begravas under samma jord
När du tittar på mina bilder
och minns tillbaka på vår tid
Då vet du att allt har varit
ja, har varit värt sin strid
När du sakteliga viker samman
combatkläder jag givit dig
Då svider det i ditt hjärta
för i strid du ville dö nära mig
När du nu fortsätter att vandra
på stigen som inte tillhör oss
Då vet jag att du sörjer vad Gud gav
ja, för den ängel du inte längre önskar slåss
begravas under samma jord
När du tittar på mina bilder
och minns tillbaka på vår tid
Då vet du att allt har varit
ja, har varit värt sin strid
När du sakteliga viker samman
combatkläder jag givit dig
Då svider det i ditt hjärta
för i strid du ville dö nära mig
När du nu fortsätter att vandra
på stigen som inte tillhör oss
Då vet jag att du sörjer vad Gud gav
ja, för den ängel du inte längre önskar slåss
Ditt val
Vi drömde samma dröm
men på vägen någonting hände
Att du tappade bort ditt mål
var precis vad jag kände
Så många smärtsamma år
vi har levt helt itu
Trots själar fastklistrade med varann
är det dags att ta farväl, nu
Du valde ett annat liv
som jag aldrig kommer att förstå
Inte heller ditt agerande
som visas likt en dimma så grå
En rädsla för hur du har det
att du på fel sida nu vandrar
I mörkrets skuggor man kan se dig
Men nej, det är inte jag som dig skall klandra
Ledsamt att nu ensam få blicka
blicka framåt mot mitt mål
Men ingen skall åter trampa på mitt hjärta
för nu är det skyddat utav stål
men på vägen någonting hände
Att du tappade bort ditt mål
var precis vad jag kände
Så många smärtsamma år
vi har levt helt itu
Trots själar fastklistrade med varann
är det dags att ta farväl, nu
Du valde ett annat liv
som jag aldrig kommer att förstå
Inte heller ditt agerande
som visas likt en dimma så grå
En rädsla för hur du har det
att du på fel sida nu vandrar
I mörkrets skuggor man kan se dig
Men nej, det är inte jag som dig skall klandra
Ledsamt att nu ensam få blicka
blicka framåt mot mitt mål
Men ingen skall åter trampa på mitt hjärta
för nu är det skyddat utav stål
Du gick din väg
Ingen kan skåda
skåda vart du har gått
Du vände mig ryggen
nu är du ett minne blott
Du for din kos
över berg, över dal
Att älska mig till döden
du ombeprövade ditt val
Aldrig mer du kommer tillbaka
du har valt att vika av
Från båda våra kroppars öden
att dela på en och samma grav
Jag vet att du kan läsa
vad jag har skrivit i ditt hjärta
Och allt du har utsatt mig för
aldrig kan du uppleva den smärta
Vad som stod ristat i sanden
har av havet suddats ut
Nu har vår plågsamma resa
äntligen fått sitt avslut
skåda vart du har gått
Du vände mig ryggen
nu är du ett minne blott
Du for din kos
över berg, över dal
Att älska mig till döden
du ombeprövade ditt val
Aldrig mer du kommer tillbaka
du har valt att vika av
Från båda våra kroppars öden
att dela på en och samma grav
Jag vet att du kan läsa
vad jag har skrivit i ditt hjärta
Och allt du har utsatt mig för
aldrig kan du uppleva den smärta
Vad som stod ristat i sanden
har av havet suddats ut
Nu har vår plågsamma resa
äntligen fått sitt avslut
Inlåsta
Klarvaken..
En ängslan har brett sig ut
Att någonstans har den långa resan
äntligen kommit till sitt slut
En rädsla..
som sedan länge inom mig har grott
Men att känna att det nalkas
var något som jag aldrig hade trott
Likt lågan som så vackert slocknar
av vinden som drar förbi
Blev hela världen ett mörker
då det inte längre kan vara ett vi
Fänglsade och bakbundna i var sin cell
nu omöjligt att fullföra vår resa
Ovillkorligt, är vi dömda att inte förenas
i mörkret vi kan skrika tills dess vi blir hesa
...
En ängslan har brett sig ut
Att någonstans har den långa resan
äntligen kommit till sitt slut
En rädsla..
som sedan länge inom mig har grott
Men att känna att det nalkas
var något som jag aldrig hade trott
Likt lågan som så vackert slocknar
av vinden som drar förbi
Blev hela världen ett mörker
då det inte längre kan vara ett vi
Fänglsade och bakbundna i var sin cell
nu omöjligt att fullföra vår resa
Ovillkorligt, är vi dömda att inte förenas
i mörkret vi kan skrika tills dess vi blir hesa
...
Satans verk III
Att undvika att känna
Kan jag inte riktigt förstå
Vill inte vara med och spela
om reglerna skall vara så
I tron att du möjligt kan förtränga
vad vår Skapare har givit dig
När tider av svårighet nalkas
väljer du att lämna mig
Vad är du för en människa
som agerar från egen hand
Du vet mycket väl vad som gäller
när Han satte våra hjärtan i brand
Att älska är att dö för varann
men du tappade bort dig på vägen
En tårflod nerför kinden den rann
och önskar allt bara var en sorglig sägen
Kan jag inte riktigt förstå
Vill inte vara med och spela
om reglerna skall vara så
I tron att du möjligt kan förtränga
vad vår Skapare har givit dig
När tider av svårighet nalkas
väljer du att lämna mig
Vad är du för en människa
som agerar från egen hand
Du vet mycket väl vad som gäller
när Han satte våra hjärtan i brand
Att älska är att dö för varann
men du tappade bort dig på vägen
En tårflod nerför kinden den rann
och önskar allt bara var en sorglig sägen
Satans verk II
Du har fastnat i en fälla
där ingen kan hjälpa dig loss
Där står du nu ensam mot mörkret
Ja, ensam kvar du måste slåss
Du valde att ta mitt allt
Du valde att lämna mig att dö
På en klippa där det blåser kallt
där regnet mot ansiktet ger mig spö
Kan inte reflektera
över hur jag ligger nerkyld där
Bedövad av inre smärta
så på kroppen kylan den tär
Sakteliga glider jag ner
och når vattennivån med mina ben
Försvinner ner under ytan
och blickar där mitt sken
där ingen kan hjälpa dig loss
Där står du nu ensam mot mörkret
Ja, ensam kvar du måste slåss
Du valde att ta mitt allt
Du valde att lämna mig att dö
På en klippa där det blåser kallt
där regnet mot ansiktet ger mig spö
Kan inte reflektera
över hur jag ligger nerkyld där
Bedövad av inre smärta
så på kroppen kylan den tär
Sakteliga glider jag ner
och når vattennivån med mina ben
Försvinner ner under ytan
och blickar där mitt sken
Satans verk
Inte kan jag sova
jag håller kudden så hårt
Slår huvudet i väggen
i frustration som slagit svårt
Aldrig kunde jag ana
att omöjligt skulle ske
Den starkaste kätting har brustit
om tröst i Din famn jag fick be
Inget kan någonsin bli sig likt
efter allt som har hänt
Kommer mitt liv åter att bli rikt
av kärlekens doft
nu när mitt hjärta luktar bränt
Det ekar i hela bröstet
Av tomrummet som döljer sig där
Sårad in på djupet
ilande kalla kårar, så det skär
jag håller kudden så hårt
Slår huvudet i väggen
i frustration som slagit svårt
Aldrig kunde jag ana
att omöjligt skulle ske
Den starkaste kätting har brustit
om tröst i Din famn jag fick be
Inget kan någonsin bli sig likt
efter allt som har hänt
Kommer mitt liv åter att bli rikt
av kärlekens doft
nu när mitt hjärta luktar bränt
Det ekar i hela bröstet
Av tomrummet som döljer sig där
Sårad in på djupet
ilande kalla kårar, så det skär
Föraktad
Jag dömer inte dig
det lämnar jag till Gud
Du väljer att döma mig
i önskan att brännmärka min hud
Ett förakt du visar upp
i tron att jag ej kan se
Men känner så väl till spelet
så ursäkta mig om jag får be
Kan du inte se till mitt hjärta
Vem är då du..
Någon som för mig är vilse
bland de övriga 2 efter 7
Ska vi inte älska
alla på vår jord?
Trots olikheter oss emellan
och följa Guds vackra ord
Ont gör det att se
hur du sluter dig av förakt
Men vandra du ensam i din allé
och fundera med vem du egentligen står i pakt
Misslyckad
Misslyckad
Är känslan inom mig
Att inte finnas till för dig
Misslyckad
Ser jag på mig
För allt jag inte kan ge till dig
Inte kan jag sudda bort
Mitt misslyckade jag
Även om en resa här så kort
fyller skuldkänslor ändå min dag
Vill ju dig ge så mycket mer
Än endast tålamodet inför vår Imam
Med kärlek och värme vill jag blicka ner
Men avståndet förvandlar mig till lam
Vad vill Gud ha sagt
Med denna eviga väntan
Våra liv har har ju inte bragts
Utan placerats i den eviga längtan
Så misslyckad
Känner jag mig
Att inte finnas till för dig
Längtan
Vill inte vakna upp
Vill inte inse fakta
Sanningen gör ont
och bryter ner så sakta
Vad är det jag har gjort?
som ska få vara utan
Att ej åter få träda igenom dess port
Att från utsidan få iaktta genom rutan
Rutan av det mest vackraste glas
in till den ängla fyllda sal
En bild som för mig bör undantas
för långt verkar jag ifrån kval
Det brinner så på djupet
I en längtan som äter mig upp
Kanske står det inte skrivet
Kanske bör jag stanna i min grupp
Och acceptera det faktum
att jag inte kommer att nås
av den stora glädjen på min stig
Dags att på längtan sätta ett lås
Och istället blicka mot nästa krig
Halv
En förlorares fotspår
är avtrampen
ifrån migSå ofullständig i själen
att inte få dela min tid med dig
Mitt hjärta har blivit så stött
och tagit en sådan skada
Ibland jag faktiskt undrar
ifall jag i graven min vadar
Vadar i stoftet med vilket jag ska förenas
eller är det en smak av Guds kärlek?
Kan ibland kännas som att jag stenas
Att uthållighetens påfrestan gör mig vek
320 mil över berg över hav
På en häst genom öknen i natten
Vill jag dig nå men luften den känns så kvav
Och min kropp blir snart tom på vatten
Inte kan jag förstå hur vår Gud har tänkt
så varandra vi ska kunna nå
Men vi båda vet vad Han oss har skänkt
att det förevigt ska vara vi två
Men jag möts av tanken att vi i ensamheten ska dö
liggandes på var sin kudde
Hur ska vi kunna hissa seglet och ta oss ut mot den ö
så vi kan förenas vid vår vackra udde
4 år av hinder och en evig väntan
men för vad är det att spilla tårar
Mot att se Imam Mahdi gestaltas i gläntan
Och mot den tiden nu det vårar
Så jag måste nu ta och bita ihop
Jag måste för honom vara stark
Kanske snart jag nås av ett undebart tecken
att det ska bli dags att få byta mark
Älskade
Mörkret har fallit
ner över oss
Mot den ljusa framtid
vi nu kastar loss
Och tillsammans oss beger
mot landet i öst
Där solen sakta stiger
Där finner vi vår tröst
Min Gud
Mitt hjärta ser jag segla,
iväg mot öppet hav.
Det fläcktes ur mitt bröst,
för att lura mig att dricka
giftet som satan mig gav.
En oändlighet av prövningar,
en efter en..
Aldrig når de sitt slut.
Att vilseleda.
Att föra bakom ljuset.
Åh Gud, håll mig nära
för mer orkar jag nu inte bära..
