Nabatita

Vi drömde samma dröm
men på vägen någonting hände
Att du tappade bort ditt mål
var precis vad jag kände

Så många smärtsamma år
vi har levt helt itu
Trots själar fastklistrade med varann
är det dags att ta farväl, nu

Du valde ett annat liv
som jag aldrig kommer att förstå
Inte heller ditt agerande
som visas likt en dimma så grå

En rädsla för hur du har det
att du på fel sida nu vandrar
I mörkrets skuggor man kan se dig
Men nej, det är inte jag som dig skall klandra

Ledsamt att nu ensam få blicka
blicka framåt mot mitt mål
Men ingen skall åter trampa på mitt hjärta
för nu är det skyddat utav stål