.
En känsla utav tomhet
som att leva utan värde
I en ensamhet som ekar
vilken satan på sig närde
Med ett leende han tar ifrån
det lilla hopp som finns kvar
Att få känna sig älskad
Att få känna sig dyrbar
En själ som fått mången törn
Sliten och trött på denna färd
Klarar inte längre att gå
Så fortsätt du hugg med ditt svärd
Bara ät upp
tills ingenting finns kvar
Så bakom det lämnas ett tomrum
efter den mamma som de inte längre har
