Nabatita

GLÖM EJ

Glöm inte bort
det fina som vi hade
Att förneka, att blunda
åt det som vi oss gladde

Glöm inte bort
vad som döljer sig i ditt bröst
Jag vet vad som finns där
lyssna till din inre röst

Vi måste återfinna
de borttappade delar
Båda vet vi att de finns
båda vet vi att de oss helar

Glöm inte bort
vad Gud dig gav
Att vända sin rygg
är att segla mot ett stormigt hav

När du tittar in i dig själv

och läser mina skrivna ord

Då vet du att vi skulle
begravas under samma jord

När du tittar på mina bilder
och minns tillbaka på vår tid
Då vet du att allt har varit
ja, har varit värt sin strid

När du sakteliga viker samman
combatkläder jag givit dig
Då svider det i ditt hjärta
för i strid du ville dö nära mig

När du nu fortsätter att vandra
på stigen som inte tillhör oss
Då vet jag att du sörjer vad Gud gav
ja, för den ängel du inte längre önskar slåss

Min besvikelse ni måste möta
För inte skall jag ge upp
I månens sken jag sitter
och längtar efter min grupp

Namnger stjärnor efter bröder
som fallit bland olivens berg
De glittrar så vackert på vår himmel
en kärlek som rinner i min märg

Att leva endast för kärleken
är varför jag vistas här
Insikt till vad som är livets värde
är vad som gör mig så kär

Att skåda himlen om natten
och känna blodets doft
Som sprids med vinden i kylan
från våra älskade bröders stoft

 

 

Vi drömde samma dröm
men på vägen någonting hände
Att du tappade bort ditt mål
var precis vad jag kände

Så många smärtsamma år
vi har levt helt itu
Trots själar fastklistrade med varann
är det dags att ta farväl, nu

Du valde ett annat liv
som jag aldrig kommer att förstå
Inte heller ditt agerande
som visas likt en dimma så grå

En rädsla för hur du har det
att du på fel sida nu vandrar
I mörkrets skuggor man kan se dig
Men nej, det är inte jag som dig skall klandra

Ledsamt att nu ensam få blicka
blicka framåt mot mitt mål
Men ingen skall åter trampa på mitt hjärta
för nu är det skyddat utav stål

Ingen kan skåda
skåda vart du har gått
Du vände mig ryggen
nu är du ett minne blott

Du for din kos
över berg, över dal
Att älska mig till döden
du ombeprövade ditt val

Aldrig mer du kommer tillbaka
du har valt att vika av
Från båda våra kroppars öden
att dela på en och samma grav

Jag vet att du kan läsa
vad jag har skrivit i ditt hjärta
Och allt du har utsatt mig för
aldrig kan du uppleva den smärta

Vad som stod ristat i sanden
har av havet suddats ut
Nu har vår plågsamma resa
äntligen fått sitt avslut