Käraste..
Åh Gud, varför är jag så svag
kan inte hantera,
som om det inte vore jag
Men den ängeln som kom
Jag vill så gärna släppa in
Men samtidigt jag vet
att den aldrig kan bli min
Aldrig, har jag tidigare mött
någon som skänker mig
så mycket sött
Som förgyller min dystra stund
och lindar in mig i dess vingar
när jag känner mig så trött
En själ så fantastisk fin
som att få sippra ur bägaren
av livets goda vin
Ett smakprov,
men som vilket kommer ta slut
Jag vet, att för mig det inget finns
Bara kärlek efter döden
från katyushans krut
Bassem
Käre Gud
En känsla så skön
som att en solig dag
ligga på ängen så grön
och känna doften av sommar
och höra vindens sus
Så tacksam är jag
att inom mig bära ditt ljus
Undrar om jag drömmer
En värme sprider sig i min kropp
Har du lyssnat till mina böner?
för att besvara?
för att inge hopp?
Mitt hjärta börjar blomma
Av den kärlek du sänder till mig
Min Gud, är det verkligen så
Att en alldeles riktig ängel
har nu kommit ifrån Dig.
...
Ensam jag vandrar
i skenet från Gud
Men något får mig att stanna till
Vad är det för ett ljud?
Den mörka sidan på mig kallar
som en vilsen i skogen om natten
Ännu innehar jag inte alla mallar
så den vet vad min svaghet inte pallar
Min käre Gud,
Jag försöker att inte vara svag
Aldrig igen kommer jag att stanna till
Nej, för det klarar inte jag
Upp ur tunneln är det enda
Att raka vägen vandra
Jag måste dra så hårt i repet
Och inte låta mörkret
dra med mig ner i svepet
Nu varningsklockor ringer överallt
Att förlita mig på någon
Att i ummaht känna kärlek
Nej Nej För så trött är jag
Ensam är nog bäst att leva
Även om det är så himlaste kallt
Jag får väl frusen vandra
så jag slipper att andra
för deras ständiga misstag klandra
För den plågan de lämnar hos mig
när de hugger sina knivar i mitt bröst
Att de låter mig lukta på vattnet
men för att inte sedan släcka min törst..
Nej falskhet jag vill inte veta av
Det kommer att kosta mig livet
Likt döden som väntar
när av hettan jag känner mig kvav
Nej, vattnet jag tar verkligen inte förgivet
...
Med oansvarighet du spelar
att inte stå upp för vad du felar
Hur kan du göra så?
Vad tänker du på?
Som låter henne ute i kylan stå..
Du borde ta om hand
vad du tog till ditt hjärta
Och bygga på dess band
och inte lämna bakom någon i smärta
Att ta sitt ansvar
Att själv lida för sitt fel
är av sannorlika skäl bättre än att krossa
och förstöra hennes liv till en så stor del
Möten
Kan du inte förstå
vad du gör emot mig
Orkar inte längre
att du sårar..
att du gör det till en kulturell grej
Är så trött på att höra
vad du inte bör göra
Men du väljer ändå
att för mig förstöra
Att lämna mig ensam
för saker som känns hårt
Men vad du inte inser
är att du för mig gör livet svårt
Till mina änglar
Jag blickar tillbaka
Någonting kallar..
En känsla att bevaka
Som det i livet enda raka
Att få vistas bland er, mina älskade
Min själ lever där
Inte kommer den åter
En längtan till den jag bär
jag bara undrar när
Mitt uppdrag jag känner till
Mitt kall här på jorden
och inte är det
att stanna kvar här i Norden
Nej, söderut finns livet för mig
Bland mina änglar, Åh käre Gud
som visade mig till Dig
För en regning dag
det plötsligt mig slog
Att sen den dagen jag dog
Att följa sanningens spår
Ja, stigen ni visade mig
Jag ska nu vandra där ni går
Och det ska läka alla mina sår
Den värdefulla plats
ni äger i mitt hjärta
Den kärleken för er
stänger av min eviga smärta
Det finns inget av värde
i detta stormiga liv
Längtar så gör jag
att kunna ta detta kliv
Kvällsbönen (Isha)
Skymningsbönen (Maghrib)
Eftermiddags bönen (Asr)
Gryningsbönen (Al-Fajr)
Middagsbönen (Dhuhr)
Kallelse till bön (Athan)
Ensam i blåsten
Varför lämnade ni mig
att vandra alldeles ensam
så mitt hjärta börjar gråta
Kan ni mig förlåta?
Men så ensam och fångad av kylan
gick jag där så vilsen bland alla
Utanför gemenskapen
att mina tårar började falla
Ingen kan förstå hur det känns
men i hela kroppen det bränns
Längst avenyn
bland folkmassan jag gick
Vore det inte för Husayn (as)
hade jag inte stannat denna dag
Men i mitt hjärta vår Imam lever
och sorgen av ensamhet
den bär även jag
Styrkan att i paraden gå kvar
jag fick av Husayn (as)
Men med väldigt tunga steg det var
Möten
Frid och ro i mitt hjärta
fann jag med islam
Men ett agerande av muslimer
som sårar, som slår mig lam
Ni praktiserar er tro
men att krossa mitt hjärta i bitar
När jag har kärlek för er
och på er jag så blint litar
Att ni känner er gud
på det tror ju jag
Men att gå emot er tro
för att tillgodose egna behag
Är att motgå Guds lag..
Besviken..
Så besviken jag är
på detta Ummah
Mycket av det jag lär
men inte är det smaken av mumma
För inget är liknande den kärlek som jag bär
Som konvertit
man bär på så mycket tillit
En förväntning så stor
Ett hopp som inom en bor
Men plötsligt allt blev raserat
För en falskhet
att era liv på islam är baserat
Så jag tror mig ännu ett test ha passerat.
Muslimer ni säger er vara
och så troende dessutom
Ett agerande tagit ur luften bara
så vet nu er tillhörande skara
Bland er jag kan inte finna
den sanna kärlek som jag fann
Det gör så ont i mitt hjärta
att leva hela livet i smärta
Folk är så vilse
och följer kulturen så kär
men med islam i ert hjärta
ett otroligt ansvar ni bär
Att agera som den rätta läran lär
Att upptäcka det sanna
En prövning så oerhörd svår
Torkar gör jag varje dag .. tår efter tår
I tystnaden jag skriker
på en klippa i den mörka natten
Men i slutändan är det tårar
som faller för Husayns törst efter vatten
Allah
Det finns saker inom mig
som tiden aldrig läker
Som satt sig på djupet
att få leva åter jag är inte så säker
Gud, jag ber Dig, ge mig styrka
så kanske hoppet kan nalkas igen
I mitt liv jag valde att dig dyrka
Så är medveten om mörkret på jorden
Förhoppningsvis solen kommer sen
Det är min kärlek till dig
som håller mig kvar
så nära mörkrets makter
Du vet jag varit har
För livets plågsamma resa
likt att vandra på glödhet kol
Som min kära broder från söder sa
Att ta ett kraftigt tag om repet är vad krävs
för att ta sig upp ur dess mörkaste hål
Men ibland det känns som att det ska brista
För så rädd är jag att hela tiden mista
Allt som jag i livet håller kärt
och vad som att leva för känns värt
Inget blir kvar i mina händer
Så ensam kvar jag vandrar
i den kyliga kvällsbrisen bland öde stränder
Klarar nog inte att dra mig ända upp
Bära eller brista..
Hela livet jag fått mista..
En smärta
som blivit alldeles för tung för mitt hjärta..
Ya Allah..
Älskade..
Att resa mot söder
och trampa marken
av mina tappra bröder
Mitt hjärta lever där
Varje dag är Ashura
och minnet av er jag bär
Att fylla min själ med er kärlek
och känna doften av ert blod
Ett tag sedan det nu var
sen jag mitt bland er stod
Jag vandrade då så långt
tills mina skor ej längre höll
utav törst och yrsel den heta dagen
som nästan gjorde att jag föll
Men ensam som jag var
ni fanns där hos mig
längst vägen rad för rad
I Guds namn ni räddade mig
Ni gav mig kraft
Ni gav mig något
som jag tidigare inte haft
Våra själar är bundna
och vi skall mötas snart igen
Ni valde den rätta stigen
och tack för att ni visade mig den.
Vila i Frid
Åh Husayn.. (as)
|
Dig minns vi med glädje |
Åh Husayn |
|
Dig minns vi med sorg |
Åh Husayn |
|
För den smärta du fick utstå |
Åh Husayn |
|
Tillsammans med dina nära |
Åh Husayn |
|
Du vandrade den vackra vägen |
Åh Husayn |
|
För bevarandet av ljuset |
Åh Husayn |
|
Mot tyranni och makttörst stod du emot |
Åh Husayn |
|
Ja, du stod upp för vad som är rätt |
Åh Husayn |
|
Inte heller gav du vika |
Åh Husayn |
|
Utan i Guds namn du fortsatte att predika |
Åh Husayn |
|
Tills dagen den kom |
Åh Husayn |
|
Och ni inte längre kunde motstå dom |
Åh Husayn |
|
En efter en ni föll |
Åh Husayn |
|
Men er stolthet i hjärtat ni behöll |
Åh Husayn |
|
Så kampen ni ändå vann |
Åh Husayn |
|
Även om du från oss på jorden försvann |
Åh Husayn |
|
Men budskapet med Zeinab nådde fram |
Åh Husayn |
|
Och än idag vi kämpar för vägen som är sann |
Åh Husayn |
|
Dig minns vi med glädje |
Åh Husayn |
|
Dig minns vi med sorg |
Åh Husayn |
|
För den smärta du fick utstå |
Åh Husayn |
|
För kampen om frihetens borg |
Åh Husayn |
Mitt hjärta
Åh mitt hjärta..
Finn styrkan i Karbala
Låt dig inte förtryckas
Låt dig inte såras
Stå emot när tunga tider våras
Jag känner kraften i dina slag
Som får motstå i kampen
var eviga dag
Ett hjärta i lågor
Likt de brinnande tälten
Som breder ut sig
över de sandbeklädda fälten
En öken som förvandlas till ett hav
Ett hav utav pil fyllda kroppar och blod
Utifrån vilket den sanna islam har sitt nav
Varje dag jag fångar en pil i mitt bröst
Men då blickar mitt hjärta mot Karbala
Och finner stryka, finner tröst
I ljuset inom mig måste kampen leva kvar
Och minnet av motståndet
Jag är tacksam att mitt hjärta har
Månens sken i den mörka natten
Efter frihet min längtan är så stark
Likt öknens törst efter vatten
En kallblodig handling Yasid
för vem kan så hålla sig vid
Utan vätska i sin törst
men med näring och liv Husayn fyller min själ
Och att motstå kultur och tyranni måste komma först
Det sårar
Ibland jag undrar
hur länge till jag orkar
Dessa ständiga tårar
från mina kinder jag torkar
Den plågan inom mig
Så fruktansvärt sviken
står jag ensam kvar
Åh Gud, tacksam är jag
för styrkan du ger
och varje ny dag
Men ibland jag känner
att kanske de har rätt
Att jag är värdelös
och bara en dålig
och opassande svennetös
Som de inte vill ha nära
sin familj och sina kära
Det värker i min kropp
att känna hur ni tänker
Inte ser jag något hopp
Och ni bara en falskhet
utav kärlek till mig skänker
Men i själva fallet är det
Guds namn som ni dränker
Ya Allah.
Åh Allah, du tände ljuset inom mig
för det vill jag tacka dig
Det gav mig ett lugn och en frid
Ja, det var verkligen inom sin tid
Så vilsen utan dig
och inte vore jag här
Nej, de skulle förlorat mig
Du vet vad mitt hjärta döljer
och i vilka fotspår jag följer
Ge mig styrka Ge mig kraft
Du min Gud så kära
Varje dag jag ber till dig
att hålla mig så nära
För världen är så himla kall
i ett samhälle som inte följer din mall
i ett samhälle där kultur kommer först
istället för att bära öppen kärlek
och tänka på karbalas törst
Jag vet att allt vad jag behöver är Du
men plågan är ändå inom mig så stark
Då alla håller sig enbart till kulturen ju
och där jag anses att vara utan värde
Även i det innersta på den bäste lärde
Visst gör dom fel
En svaghet som de bär
Visst går det i arv
Ja, de lever som de lär
Men det ger dem ingen rätt
att i dina ögon såra mig
Inte heller kan jag förstå
hur de kan missuppfatta dig
Att nervärdera andra är ju inte ok
Men svag är väl jag
som blir ledsen varje dag
För en kultur så svår
där profetens hela budskap
inte riktigt rum får
För de anser sig vara bäst
Och deras leenden
är bara ännu en ytlig gest
Hur kan man tro sig vara mera?
Är vi inte lika inför Gud?
En verklighet som existerar
bland Ummah så dold under ytan
och om det man hör inte ett ljud
Men om ni tittar i mitt hjärta
så ska ni få veta hur det känns
Som att ni själva drar åt snaran
eller sätter eld i mina kläder
så det bränns..
Vad är Al-Jafr?
Åsikterna är skiftande i frågan angående vad Jafr är.
Men hur som helst, vad som blivit summerat av
olika traditioner gällande dess mening är följande;
Att al-Jafr hänvisas till att bestå av två läder väskor;
en vit (al-Jafr al-Abyad) och en röd (al-Jafr al-Ahmar).
I den vita sägs bevaras skrifter från tidigare profeter
och även vad som komma skall, och i den röda sägs det
att profeten Mohammeds (S.A.W) vapen bevaras;
Zulfigar, vilket var hans svärd och som har
efterlämnats i ordningsföljd imamerna emellan.
Dessa två böcker har gått i arv från profeten Mohammed (S.A.W)
till Imam Ali (as) och från hadrat Fatima (as) ända till den tolvte av
imamerna; Imam Mahdi (as) som nu är bevararen av dessa.
(Må Allah påskynda hans återkomst).
Min Baklava
Du kom in i mitt liv
Lindade med kärlek in mitt hjärta
Du tog det i dina händer
så jag plötsligt inte längre
kunde känna någon smärta
Från Allah är du sänd
att vårda mig ömt
Men någonting har hänt
för ryggen din den har du vänt
Min längtan gör så ont
Vill för alltid ha dig nära
För att leva utan dig
är tungt för mig att bära
Du vet i ditt hjärta
att det är så himla fel
För utan varandra
kan ingen av oss känna sig hel
Kan inte förstå..
Var tog min stolthet vägen
att ha funnit Islam
och tagit det till mitt hjärta
Jag undrar så
vad är meningen då
När lögner bubblar under ytan
och bland falskhet det kokar i grytan
Att jag skulle vara någonting värd
..känns bara som tomma ord
ifrån någon lärd
För i grund och botten
är jag ju inte från samma värld.
En stolhet som flagnar
likt färgen med tiden
Att inte accepteras
eller önskas för nära vid en
Hur mycket skall mitt hjärta tåla mer
efter varje dag lite mindre jag ler
Inget hopp om sann kärlek jag ser
En ensamhet så isande kall
som varje minut gör sig påmind
Önskar bara jag kunde få slippa ifrån allt
och bli uppfångad utav en vind
Min kärlek för Gud
är allt vad jag har
Men att alltid känna smärtan
och ensam stå kvar..
Aldrig tar jag något förgivet
bär en tacksamhet till Gud
Men klarar inte längre detta livet
så vet inte vart jag bär vid nästa klivet
Så chockad så besviken
över hur verkligen spelas
Att jag ingenting är värd
Jag som trodde att äntligen
bland Ummah och troende
min själ skulle få helas
Men där rasade hela
min nyfunna värld
Så tungt allting blev
Att inse hur det ligger till
En verklighet som sårar
och som får mig
att varje dag fälla tårar
Var finns kärleken?
...
Hon står vid hörnet
och någonting ser
Hur du mot vissa saker
lite extra ler
En tveksamhet så stark
att ta upp denna kampen
Vilket gör att du låter henne
hänga längst ute på tampen
Kanske för att tappa taget
att förlora kärleken sann
Eller finna en plats i laget
för att du din svaghet över vann..
...
En resa inom dig pågår
kanske ett lugn är på väg
efter alla dessa tårfyllda år
Du skall färdas
tillbaka till din värld
På nytt ska du växa
Likt en ros som blivit beskärd
Den rädsla jag känner
gör så ont inom mig
Att vår historia du bränner
och lämnar allt bakom dig
Mitt hjärta bär en oro
att vinden då vänder
Att du då beslutar dig
att skifta mellan länder
Att i ensamheten lämnas
men det finns inget mer
som bör nämnas
Ja, inom dig du bär allt
och du vet att utan dig
så blir det så kallt..
...
Hon ser dig
till den du är
Hon ler mot dig
för det fina hjärta du bär
Hon ber dig
att stanna,
för hon vet att du håller henne kär
Låt inte vinden ta
det du innerst inne vill ha
Älskade, stå emot stormen
Låt dig inte tillhöras av normen..
Så kasta inte det mått
som du av Allah i dina händer har fått.
som du av Allah i dina händer har fått.
Mimi baklava
Sömnlös..
jag låg hela natten
Av tankar i strid,
som tar allting ifrån mig,
ja även all frid..
Jag hoppas du ska inse
och för kärleken be
Så du hittar tillbaka
och det värdefulla se
Som en höstdag vid havet
och doften av dess salt
Vet jag att även du tycker det är kallt
