Nabatita

Min själ den beslagtogs
utav satans hårda tag
I djupet jag vistats sedan födseln
år efter år; vareviga dag

Men plötsligt öppnades porten
och jag nåddes av det bländade ljuset
Bitar av min själ där kunde skådas
så med ett försiktigt kliv jag tog mig in i huset

Att ha levt itu
och att plötsligt sitt ljussken finna
Vad är vackrare än den känslan
Att sin kärlek få återvinna