Nabatita

Vad skall du nu göra
när jag ifrån dig är
Vägen har sig delat
så långt ifrån dig det bär

Oavsett vart mina fotsteg leda
så är Guds kraft så enorm
Att utan varandra nu få leva
bliva vår största ishavsstorm

Aldrig kan jag förbise
att du tog min själ till de högsta berg
Att återse min vardag
Omöjligt, då det sitter i min märg

Undrar gör jag varför
varför du var så svag?
Du borde stått stark emot
men djupare du föll vareviga dag

De orden som vackert besjöngs
att lyssna till dem du glömde
Inte kunde de fastna i ditt hjärta
Istället Satan på ditt vett dig tömde