Nabatita

Du har fastnat i en fälla
där ingen kan hjälpa dig loss
Där står du nu ensam mot mörkret
Ja, ensam kvar du måste slåss

Du valde att ta mitt allt
Du valde att lämna mig att dö
På en klippa där det blåser kallt
där regnet mot ansiktet ger mig spö

Kan inte reflektera
över hur jag ligger nerkyld där
Bedövad av inre smärta
så på kroppen kylan den tär

Sakteliga glider jag ner
och når vattennivån med mina ben
Försvinner ner under ytan
och blickar där mitt sken