Nabatita

En sådan glöd i mitt hjärta
utav kärlek som berör
Vackrast utav alla
men bort från oss du dör

Droppar från ditt blod
strös likt rosenblad omkring
På den torra marken
men kvar lämnades någonting

Bandet mellan oss
som där började att gro
Av den kärlek som du gav
fick oss att finna den sanna tro

Älskade älskade du
finast utav allt
Inte ska det vara förgäves
Inte skall det strös något salt

Det vackra blomstrande bandet
skall för evigt här få blomma
Ingen kan få det att vissna
Inte ens om vattenhål står tomma