Nabatita

I den mörka skogen
Barfota jag vandrar där
På stigens alla småsten 
En smärta jag känner som skär 
på djupet under mina fötter  
så en resa inom mig sker
Jag påminns om mitt hjärtas rötter
Att återfå min själ jag varje dag ber

Det som verkade vara vackra fåglar
Uppenbarades ganska snart
Då det i marken uppstod djupa rykande skålar
Ja då slog det mig helt klart
Att nu var det dags för krigets blodiga start

Fiendens tillhörande plan
Likt flyttfåglar på den klara himlen
bredde sig ut över byn .. över stan
Bomberna de föll
Liv och hem sprängdes i bitar
Så blodet på kampens målning

nu varje dag det ritar

Att i sin förtvivlan; i sitt ekandes skrik
plocka ihop sig själv och 
sina älskades sönderbrända lik
Kliva barfota över utsprängda fönsters splitter
Att minnas Guds kärlek är styrkan
bland detta skimrande ödes glitter
Brändernas färger överallt reflekteras
Fiendens ondska i själar graveras
Men kärleken för Gud
den kan aldrig havereras

Att se kärleken som döljer sig bakom
Ja, bakom denna teaterns ridå
Så vacker .. och så oändlig
För evigheten skall mitt hjärta slå
och så stark käre Gud
för Saheb Al-Zaman (as) redo jag ska stå..