Husayn (as)..
Så vacker är kärleken till dig
likt böljande blomfyllda fält
En doft som får mig att minnas
tragedin utav brinnande tält
Men det är i kärlekens varma tecken
med beundran jag blickar
tillbaka till din törstande svält
Åh Husayn (as)
Vilken styrka .. Vilket mod
Önskar att jag på slätten av Karbala
vid din sida stod
För inte kan jag här finna
en människa så ren och så god
Ska jag verkligen
så ensam till dig vandra?
Genom resan som pågår här..
Med all den tunga bördan
som jag på mina axlar bär
Så trött är jag nu
Ja, du ser hur de sviker
Men från dig, Åh Husayn (as)
min väg den aldrig viker
För i mitt hjärta finns den röda tråd
Så låt dem gå..låt dem gå..
Sen de kan Allah be om nåd
