Kärlek
Fängslad,
i det ekande mörkret
Ja, allting känns svart
Instängd lever jag
kan inte ta mig någon vart
Luften börjar ta slut
Undrar var är vägen
som ska leda mig ut
Jag vet att den finns
Men så blockerad av explosioner..
som är det sista jag minns
Jag sitter nu fast
Ja fast, som under massorna
utav raserade hus
Och allt jag kan blicka
är skenet ifrån Guds ljus
Jag vågar inget längre röra
Inget finns det jag kan göra
Hoppet känns väldigt tunt
att åter igen se stjärnorna i skyn
Men desto starkare blir ljuset
som jag blickar i min syn
Jag strävar för att nå
skenet som jag ser där
Men det verkar inte dags att få
Den eviga friden
utan blir lämnad kvar här
Kommer jag åter
I friheten bland mina bröder
I friheten av längtan
att få trampa marken utanför
den som fienden bara förstör
Inväntar min hjälp
som ska ta mig ut
Att leva som jag lär
Att andas den frihet
som jag i mitt hjärta bär
